tisdag, november, 2018

Första månaderna av graviditeten var otroligt långa, mycket beroende på att jag var väldigt orolig och att jag från vecka 7 började må illa och kräkas. Tänkte försöka sammanfatta lite hur det varit från att jag plussade till nu när jag precis gått in i vecka 26.

Jag visste att jag var gravid innan jag tog graviditetstestet, eller jag hade väldigt starka misstankar. Jag mätte min kroppstemperatur varje morgon och efter ägglossning så steg temperaturen som vanligt men efter ytterligare några dagar så steg temperaturen igen, något som kan ske vid en graviditet. Annars hade jag inga jättetydlig symtom, lite lätt molande värk samt att jag vaknade kl 4 på nätterna några dagar innan och var superhungrig, jag bara kände på mig att jag var gravid. Tog testet så snart jag kunde och det visade på en gång att jag var gravid, även om strecket var lite svagt! 🙂

Jag har tidigare haft ett tidigt missfall och oron var extrem de första veckorna, jag önskade att jag skulle börja må illa för att på nåt vis få bekräftat att jag faktiskt var gravid. Jag fick som jag ville och redan 2-3 veckor senare kom illamåendet med besked.

Hade aldrig kunnat föreställa mig hur de kommande månaderna skulle bli och hur påfrestande det är att vara illamående. Såå imponerad av alla gravida som klarar av att gå iväg till jobbet trots detta!!!

Jag var extremt hungrig, har aldrig upplevt nåt liknande och om jag inte åt på en gång så blev illamåendet bara värre och tillslut spydde jag. Man hör ju oftast om morgonillamående men det här höll i sig från att jag vaknade tills jag gick och la mig på kvällen, ibland spydde jag också på natten när jag vaknade. För jag vaknade varje natt vid 3-4 tiden och var så hungrig så jag var tvungen att äta. Om illamåendet var mindre några dagar så tog oron över igen. Och så höll det på. Oron har släppt lite sen jag började känna henne sparka men fortfarande finns den kvar.

Illamåendet och kräkningarna plus migrän på det gjorde mig i princip sängliggande fram till vecka 16, efter det lättade illamåendet något och jag kunde njuta nån timme om dagen, helt försvann illamåendet och kräkningarna i vecka 23.

Trots att det varit tungt, för det har det varit, så skulle jag göra om det när som helst igen och det är så värt det! Från vecka 23 och fram till nu, vecka 26, har jag verkligen mått bra! Så skönt att kunna börja äta ordentligt igen och träna lite. Njuuter!

Att se hur magen växer och känna henne sparka är bara så underbart och jag älskar det verkligen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *